Detta kommer nog vara mitt mest ärliga och öppna blogginlägg på länge. Nån form av kris måste jag ha..
Jag börjar med att berätta hurdan jag var som ung. När jag gick i gymnasiet så hade jag massor av ideer, det bubbalde ur mig, och när jag fick en idé så överarbetade jag den tills mina klasskamrater ( Jonas & P-A) sa till mig: -Nu får du ge dig med det där snart! Mitt svar: -Det måste ju bli bra!
Mycket riktigt, jag fick toppbetyg på dom där grejerna också.. Det var då. Det fortsatte, jag hade mycket ideer och sållade bort dom jag inte gillade och producerade kortfilm, långfilm, bildspel och det mesta som innehöll film. Mitt team gjorde två filmer som visades på bio, och en film för utbildningssyfte... och sen.... TOMRUM!
Jag kliar mig i huvudet och undrar vad som hände. Jag följer folk på youtube och övriga nätet och ser dom rusa förbi i både utveckling och möjligheter, här står jag istället still och undrar va jag ska filma härnäst? Inte för att inte medle finns för att göra det, jag har mina trogna medhjälpare, utrustning och säkert ekonomin också om jag söker på rätt ställe. Fast då stannar jag upp och inser att jag är lika tom i huvudet likt systembolaget på en söndag.
Jag funderar vart jag fick inspiration ifrån förr i tiden, och kan inte komma på det. Samtidigt kommer då min undran: är det så här långt jag kan nå? Har jag fullgjort min potential? Är jag den medelmåtta jag aldrig ville bli?
Nej, det är jag inte! Jag tänker inte sitta och tycka synd om mig själv för det hjälper inte. Jag är omgiven av enormt duktigt folk som aldrig kommer överge mig och mina ideér. Det är jag säker på, så jag kommer fortsätta jaga min dröm och min inspiration. För nånstans finns den, och jag måste bara hitta den igen.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Carina Dobermann » Tröttnar på att tala i telefon.: ”Min man som jag byggde mitt liv med i 23 år lämnade mig och barnen utan ett ord...”
-
Pernilla Danielsson » Tröttnar på att tala i telefon.: ”Det gläder mitt hjärta att vara här ute och säga ett tack till Dr Isikolo. Jag t..”
-
Nora Bouman » Tröttnar på att tala i telefon.: ”Hej vänner. Jag heter Nora Bouman och jag har haft tuffa och hemska upplevelser ..”
-
Einar Eriksson » Tröttnar på att tala i telefon.: ”Den äktenskapskris jag gick igenom kom till och slutade när Dr Isikolo blev inbl..”
-
KAKarrie Bergman » Tröttnar på att tala i telefon.: ”Jag visste aldrig att jag kunde få tillbaka min fästman tills jag kontaktade Dr ..”
Man blev skälv inspirerad av din text och ditt arbete som man ser via nättet är riktigt bra.
Mvh Martin