Höst, med allt vad det innebär.

Höst. Underbara höst. Eller? Det dyker alltid upp nån form av ensamhet, ledsamhet, dysterhet, Nånting som slutar -het ialla fall. Inte för att jag har nåt att klaga på, absolut inte. Men man råkar ut för dystra tankar och känslor. Vissa värre än andra.  Är det bekräftelsen som behöver en skjuts eller är det bara tycka synd om sig själv gför hela slanten? Jag vet faktiskt inte, har nån av er läsare en teori är ni välkomna att höra av er.  Men, som vanligt får man utnyttja det på nåt vis och skriva av det, det brukar fungera. Annars skulle inte "De Utsatta" existera. 
I övrigt så har ateljen fått en bra start på hösten, där bokningar på höstkampanjen rullar in bra takt. Inviger många av studions nyaste rekvisita (Tack,Stefans Foto). Barnen verkar uppskatta än, ingen som gråtit lungorna ur sig än, men det kommer väl.  Jag välkomnar även studions praktikant, Angelica, som nu gör sin tredje vecka här. Man märker att det gör skillnad, ibland kan jag till och med gå hem tidigt för att jag inte behöver göra allt. Dessutom är det bra med ett par extra ögon =) Så vi jobbar vidare och försöker undvika höstens dystra känslor. På återseende.