And now, the end is near...

Skolfotosäsongens sista dag. Vemod, men stor lättnad. Jag tror inte alla anar hur slut man är efter säsongen, jag kommer bestämt ta ett par dagar för att ladda batterier här i veckan.  Hade dock morgonhumöret från helvetet idag, skulle lämna Lidköping kl fem imorse, och gick till sängs tidigt. Pågrund av oförutsedda irrtitationer på söndagskvällen, så var jag grinig när jag skulle sova, och kunde därmed inte sova. Resultatet bölev endast 3 timmars sömn , så dålig start. GRRRR!!!  Sedan dimma, dålig sikt, djur på vägen. Kommer till skolan, dåligt med parkeringsplatser. Dock visste jag att jag skulle fotografera på ett särskolegymnasium, så utav erfarnhet vet jag att det är ganska lugna fina dagar.  Dock hängde fortfarande det dåliga humöret med tills det var dags för första fotograferingen. Fyra härliga ungdomar, en med en lättare cp-skada, tittar på mig och kommer fram och ger mig en jättestor kram. Utan anledning, utan vidare. Efter det så känns min dag bättre, fastän en tår vid flera tillfällen fyllt mitt öga. Inte av irritationen, utav tacksamhet till den där härliga grabben. Marcus, du räddade min dag...